Vi måste lära om – stenmurklan är giftig!

Nu tinar snön bort och snart är de igång, murkelplockarna. Efter skogsvägar och på hyggen plockar de svampen som alla svamp- och svampgiftskunniga starkt avråder från att äta.

Stenmurklan, Gyromitra esculenta, har inte blivit giftigare med åren, den har istället blivit starkt omvärderad utifrån nya forskarrön. Redan 1994 enades flera livsmedelstoxikologer om att det är ”…vetenskapligt välbetänkt att betrakta förtäring av stenmurkla som osäker för konsumenten”. Det har alltså i mer än 20 år varit känt att stenmurklan kan vara farlig att äta. På senare år har flera undersökningar visat att stenmurklans gift är både cancerogent och mer akut drabbande.
När stenmurklans gift, gyromitrinet, kommer ner i magsäckens sura miljö sönderdelas det till bl a metylhydrazin, som kan ge akut förgiftning:
• Efter 6-10 timmar en plötsligt obehaglig tyngdkänsla i magen, huvudvärk, kräkning och ev diarré.
• Efter 8-24 timmar svettningar, yrsel, tal- och balansproblem, matthet, leverpåverkan, kramper och blodkroppssönderfall.
• Det skadar i första hand levern, men rubbningar hos blodkroppar och det centrala nervsystemet tillhör också sjukdomsbilden.

Stenmurkla

Det är hydrazinerna som också har den misstänkt långsiktiga skadeeffekten, eftersom de är starkt mutagena, enligt forskarna.

Hur får man bort giftet, då?
Det går inte att ta bort allt gift. Numera vet vi att en betydande del av gyromitrinet kan vara kvar efter behandling.
En krånglig väg till att få stenmurklan avgiftad (trodde man förr, alltså) var att först torka svampen knastertorr och sedan koka av den i flera vatten som kastades bort.
Det räcker inte för att få bort giftet!
Gyromitrin är dessutom vattenlösligt och flyktigt. Det betyder att man kan bli förgiftad genom att vistas i samma rum som svampen torkar eller där svampen tillreds.

Vi svampkonsulenter håller oss informerade om matsvampar och svampgifter och försöker att sprida våra kunskaper vidare. Men när det gäller stenmurklan vill Hälsingarna inte gärna lyssna. Man hänvisar till att ”det har jag ätit i alla år och inte har jag blivit sjuk”.

Det finns mycket vi fortfarande inte vet om svampar och svampgifter, bland annat varför vissa människor verkar mer känsliga än andra för vissa av gifterna. Men när det gäller stenmurklan kan vi inte med säkerhet säga att vi inte har blivit påverkade eftersom det kan bli långsiktiga skadeeffekter.

Livsmedelsverket avråder starkt från att äta stenmurkla. I Nordiska ministerrådets rådgivande listor över ätlig svamp som är lämplig eller olämplig att marknadsföra, för aktörer inom livsmedelssektorn som importerar och omsätter svamp (grossister, dagligvaruhandel och restauranger) har stenmurklan satts upp på ”Lista 4. Från naturen plockad svamp som tidigare ansetts ätlig men som vid förtäring misstänks orsaka akut förgiftning eller skador på längre sikt och därför inte anses lämplig i kommersiell handel.”
Och ändå serveras stenmurklor i restauranger i Hälsingland…

Inga kommentarer finns ännu.

Kommentera