Blogginlägg om svamp

Film: Vad händer i skogen?

När jag var barn så bodde vi vid infarten till ett sågverk. Timmerbilarna som svängde ner mot sågen var lastade med enorma trädstammar i grymt stora tjocklekar. Det hände ett par gånger att ett släp tippade och att någon blev svårt skadad. Jag har för mig att en människa krossades under en sådan last en gång.

Men idag när jag ser timmerbilar så ser det snarare ut som om de är lastade med träpinnar. Antingen har träden tagits unga eller så är det senvuxna träd som absolut inte borde ha huggits ner.

Skillnaderna mellan då och nu tänker jag ofta på.

Det är lätt att dra slutsatsen att timret – det riktigt kraftiga timret – har tagit slut. Nästan alla gamla skogar är borta och därför saknas även döda träd. I de gamla skogarna med träd – både levande och döda – som arternas barnkammare finns. Det är därför arter försvinner i skogen: Det som ska stå för föryngring och förnyelse har tagits bort.

Jag som svampkonsulent har mina särskilda älsklingsskogar där jag plockar svamp. Det är också i princip samma skogar där jag ser de mer ovanliga arterna.

Men något har hänt.

Det är väldigt sällan som jag numera hittar exempelvis svart taggsvamp, Phellodon niger. Likaså verkar stjärntaggingen, Asterodon ferruginosus, sakta dra sig tillbaka. Båda är NT i rödlistekategorin (Near Threatening, alltså nära hotad) och just här, där jag går, verkar de att vara på väg att försvinna.

Vissa av skogarna som jag går i är skyddade från avverkning. Men det händer ganska ofta att jag ser att avverkningen intill en sådan skog skett lite väl hafsigt. Eller också är det fråga om att man tar så mycket som möjligt utan att bry sig om att det hotar den skyddade skogen där intill, en skog som är känslig för bland annat ändrade ljus- och markförhållanden.

Det är lätt att bli deprimerad när en tänker på hur det ser ut, när en tänker på vad som borde göras.

Därför är den här filmen en slags tröst. Kanske hjälper den till att få fler att förstå vad som håller på att hända?

“With this film, we want to nuance and debunk the green saga that is spread about the Swedish forestry model. Because if the forest industries claims are not true, continuing to use and spread the model could jeopardize the climate and the ecosystems on which we all depend.
In this film, a number of prominent, and independent scientists and experts are helping us examine the claims that the forest industry is spreading about the Swedish forestry model and the bio-economy.”

Läs mer om filmen på:
https://moreofeverything-film.com/?fbclid=IwAR2KBSDHehP-6oiisDY78neEloy3cbC-SH6On9FT7ITEeyF6PTcX9YJx_eE

Stjärntagging.

Svart taggsvamp.

Ät inte råa champinjoner

Är inte råa champinjoner

Som vanligt blir jag så besviken när jag besöker en restaurang som serverar råa champinjoner: Av någon underlig anledning når vi inte ut till konsumenter, handlare, restauratörer och odlare med vårt budskap:
– Champinjoner ska inte ätas råa.
– Undvik överkonsumtion. Ät inte mer än 200 gram per person och månad.

Råa champinjoner innehåller agaritin, ett svampgift (ett hydrazin-derivat).
Halten gift reduceras vid upphettning. Det försvinner inte helt. Därför ska vi inte äta så mycket champinjoner över huvud taget. Max 200 gr per person och månad (rå vikt).

Så här skriver Livsmedelsverket
“Det är uppenbart att det är mycket svårt att ge råd till allmänheten utifrån de gjorda försöken. Det kan dock, utifrån en samlad bedömning av alla data, vara lämpligt att avråda från en alltför hög konsumtion av champinjoner. På samma sätt som med många andra livsmedel bör man undvika extrem konsumtion. Som ett riktmärke för en konsumtion som innebär en mycket liten risk kan man ta medelintaget av champinjoner i Sverige som ligger mellan 2 och 2,5 kilo per person och år. Detta motsvarar ett par hekto per månad. Konsumerar man i stället denna mängd varje vecka under lång tid kan det finnas anledning att tänka över sitt intag.
För att minska exponeringen för de ingående fenylhydrazinerna kan man tillaga svampen innan den äts. Kokvatten bör kasseras. Konserverad svamp innehåller betydligt lägre halter än färsk svamp. Mängden fenylhydrazin minskar ytterligare om man inte använder lagen i burken.”

Efter det att Livsmedelsverket har gjort om sin hemsida, har denna text ersatts med följande:
“Det finns risker med att äta stora mängder champinjoner regelbundet under lång tid. Champinjoner innehåller fenylhydraziner som kan vara cancerogena. Som med många andra livsmedel bör man därför undvika extrem konsumtion. Att äta cirka ett hekto i månaden eller mindre är ingen fara. Men skulle du äta den mängden en gång i veckan under lång tid finns risk för effekter på hälsan. Forskare har sett samband mellan champinjoner och cancer i djurförsök.
Konserverad champinjon innehåller betydligt lägre halter än färsk svamp. Mängden fenylhydrazin minskar ytterligare om man inte använder lagen i burken.”

Källa
https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/oonskade-amnen/vaxtgifter/fenylhydrasiner-i-champinjoner/
www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/mat-och-dryck/svamp/champinjoner–risker-om-du-ater-for-mycket/

Årets första dag

Första dagen på nya året blev en toppendag!

Majken Ekstrand föreslog en tur ut i vinternaturen i Söderhamnstrakten, Hälsingland. Både Alf Pallin och jag hängde på med glädje. Vi är alla tre svampkonsulenter.

Jag har faktiskt aldrig varit ute och tittat ordentligt på skogen mitt i vintern, i alla fall inte för att kolla närmare på svampar, men tack vare snöbristen gick det bra.

En underbar dag blev det och det kändes som ett löfte om att resten av 2021 kommer att bli lika bra!

Länk till Facebook-inlägg med bland annat förteckning över alla arter som vi hittade »

Det kan vara bra att hitta en tjärstubbe när man ska göra upp eld.

Nu har Majken fått träna på att göra upp eld.

Asptickor

Matsvampen på väg tillbaka till webbshopen

Nu ska vi göra det bästa och mesta av 2021, eller hur?

På ett personligt plan så ser jag fram emot att besöka Långnäsuddens Naturreservat i Söderhamns kommun i Hälsingland, framåt hösten. Där gjorde vi roliga fynd i höstas, Majken Ekstrand, Anita Östlund, Alf Pallin och jag. När vi gick på stigen hemåt kände jag en doft som gör att jag måste dit igen – och leta!

Matsvampen kommer åter i butiken
I år hoppas jag på att kunna ta mer tid att plocka matsvamp för försäljning. Mina torkade svenska matsvampar återkommer i webbutiken under 2021, det lovar jag!

Min systerdotter Lotta, som gärna följer med på äventyr i svampskogen.

Svampåret 2020

Nu är det dags att sammanfatta Svampåret 2020!

Året bjöd så klart på många varierande aktiviteter, ofta med mig som svampkonsulent där jag som vanligt visar vägen in i skogen för andra. På skogsturen visar jag vad som går och hitta, undersöka och uppleva i skogen. Under ett svampår så deltar jag själv alltid i en rad aktiviteter för att lära mig ännu mer och givetvis rapporteras alla fynd till Artportalen, SLU:s artdatabank.

Juli–augusti: Torka påverkade tillgången
Läget som såg så lovande ut alldeles i början av juli månad, när jag hittade de första matsvamparna, förändrades snart till det sämre, när en stor del torkade bort. Svamptillgången blev överlag väldigt dålig här i södra Hälsingland där jag främst är verksam.

Ökat intresse för mångfald
Men detta betydde också att jag fick tillfälle att prata mer om biologisk mångfald på utflykterna, hur allt hänger ihop. Många var väldigt intresserade av att se de olika signalarterna och få förklarat vad de signalerar.

September–december: Intensivt
Andra halvåret har varit intensivt och intressant – september blev ganska snabbt fulltecknad. Glädjen att undersöka naturen blir bara starkare! Tillfredsställelsen är påtaglig efter att ha varit ute med en grupp deltagare. Jag får uppleva hur andras intresse väcks och det är en underbar känsla. När många deltagare dessutom återkommer känns det härligt, precis som det känns när det kommer långväga gäster som gör sig tid och besvär att resa för att delta.

Stenmurklor och råa champinjoner
Min kamp mot användandet av stenmurklor som mat och att servera råa champinjoner har gått vidare under 2020. Jag har kommunicerat med yrkeskockar och arbetat för att sprida kunskaperna om faror och mina tips delas fortfarande på internet och i tidningar. Då vet jag i alla fall att jag har gjort vad jag kunnat så här långt för att folkbilda.

Här en artikel från 2015, men arbetet att sprida informationen om den giftiga stenmurklan fortsätter så klart under nästa år:

Läs hela artikeln på Aftonbladet här »