För dig som vill plocka, äta, läsa om och färga med svamp – här finns kunskap och verktyg
Checkout Varukorgen: 1122.00 kr 6 varorTill Hornslandet begav vi oss, Alf Pallin, Majken Ekstrand och jag, och tittade på bland annat Sveriges äldsta levande tall.
Tallen är minst 770 år gammal och slog rot när Erik Läspe och Halte var kung, år 1249.
Vi hittade även några olika svampar: En trevlig bekantskap är bäckmurkling, Vibrissea truncorum.
Bäckmurkling är en trevlig bekantskap. Jag blir alltid glad när jag hittar den.
Det har blivit en del kortare utflykter i närområdet för att titta på vedlevande svampar.
För den som inte är så duktig på trädarter är det en riktig utmaning, men jag lärde mig faktiskt ett par ytterligare svamparter tack vare mina Svamp-klappsvänner (Facebookgrupp).
Vackra klibbtickor.
En ny bekantskap, toffelskräling.
Hemmavid
Redan 3 juni gjorde jag ett fynd av en art jag inte ens visste fanns. Rödling (Entoloma) eller tråding (Inocybe)? Den djupa färgen och en liten ljusare hattkant gjorde att någon spindling (Cortinarius) for genom huvudet med det släppte jag direkt. Annars har jag svårt att se skillnad på vissa spindlingar och trådingar. Eftersom jag tyckte skivorna såg rödaktiga ut misstänkte jag dock någon rödling. Fick hjälp på Svamp-klapp av Susanne Hernqvist. Hon visste att jag hittat sommarspindling (Cortinarius vernus). Det var ett riktigt trevligt fynd. Samma dag hittade jag också sipprost (Tranzschelia anemones) som jag började bekanta mig med.
Den 23 augusti for jag ut en sväng med Lotta Nordqvist för att plocka brokspindling (Cortinarius boralis). Det fanns mängder. Men jag hittade också stor blodspindling (Cortinarius phoeniceus) i jätteformat. Dessutom visade det sig vara en skog med riktigt rara arter. Hittade både rosenticka (Fomitopsis rosea) och svart taggsvamp (Phellodon niger). Hittade också smal svampklubba (Tolypocladium ophioglossoides), och några gula fingersvampar som jag ännu inte har fått hjälp med att artbestämma. Samma dag hittade jag gifthätting (Galerina marginata) och sotvaxing (Hygrophorus camarophyllus). Vad glad man blir efter en sådan utflykt. Ännu gladare blev jag när Lotta kom ut från skogen med busksvamp (Thelephora palmata) i tröjan, på magen. Hon ville nog inte blanda dem med matsvamparna!
Svampträffen i Malmköping
Svampträffen i Malmköping blev så spännande. Att träffa alla som man bara har socialicerats med på Facebook. Det går inte att räkna upp alla goa, glada och kunniga människor som jag träffade där. De fynd jag minns bäst så här i backspegeln är sydlig kantmusseron (Tricholoma sejunctum s. str.), panterflugsvamp (Amanita pantherina), oxtungsvamp (Fistulina hepatica), gyllensopp (Aureoboletus gentilis) och mjölskivling (Clitopilus prunulus) – ja, jag har ju aldrig lärt mig att plocka mjölskivling, men nu kan jag nog den också.
Mykologiveckan 2019 i norra Västergötland
Mykologiveckan i år blev verkligen en höjdare för mig. Dels hittade jag olivspindling (Cortinarius venetus), svart trumpetsvamp (Craterellus cornucopioides), luddticka (Onnia tomentosa) och slöjröksvamp (Lycoperdon mammiforme) alldeles själv. Fynden av luddtickan och slöjröksvampen var premiär för mig, har aldrig sett dem tidigare i verkliga livet. Men nu, så … Och vilka mängder det var. Riktigt glädjerus kände jag. Vid samlingen var jag så stolt, så stolt. Trodde jag var ensam om de fynden, men det visade sig att de flesta hade hittat de här två arterna. Fantastiskt i alla fall!
Mykologiveckan 2019 blev ett minne att hålla närmast hjärtat. Tänk vad många olika arter jag lärde mig av alla andra deltagare: kruskantarell (Craterellus sinuosus), kantarellmussling, (Plicaturopsis crispa), lundspindling (Cortinarius largus) och spinnfingersvamp (Lentaria byssiseda). Dessutom någon svamp som jag aldrig fick artad. Glömde att man inte tar för unga svampkroppar, då det inte finns några mogna sporer att mikroskopera!
Mer hemmavid
När jag nu påminns kommer flera äventyr runt Långvind och Lindefallet i tankarna. Dels de utflykter jag har gjort med Kungsgårdens gäster och dels alla härliga äventyr med käre vännen Alf Pallin.
Vad roligt jag har haft. Vad rik jag känner mig!
Redan 2010 gjorde jag mina första fynd av raggtaggsvamp, Hydnellum mirabile, och koppartaggsvamp, Sarcodon lundellii, i en liten kalkbarrskog vid Axmar Bruk, som ligger på gränsen mellan Hälsingland och Gästrikland i södra Norrland.
När jag så i höstas åkte söderut från Ljusne på Jungfrukustvägen i Hälsingland såg jag att avverkningar i området började närma sig den fina skogen. Jag slog larm hos Skogsstyrelsen och till Naturskyddsföreningens Skogsgrupp Gävleborg, som jag är aktiv i. Just det här området var också avverkningsanmält.
Tidigare ej inrapporterade arter
Sedan dess har jag både ensam och tillsammans med Skogsstyrelsen, ägaren Stora Enso samt Skogsgruppen, inventerat området totalt sju gånger i höst. Varje gång har nya arter kunnat rapporteras till Artportalen, arter som i det fördolda har funnits där men som nu har hittats.
Koppartaggsvamp, Sarcodon lundellii, är knuten till gran i örtrik äldre granskog på kalkrik mark. Den klassas som VU eftersom den bedöms fortsätta minska. Den bedöms minska med 30 % inom 50 år. Den räknas som sällsynt i Sverige. I övriga Europa är den bara känd från Norge och Finland.
Bland de arter som vi har rapporterat finns fyra EN-arter, tio VU-arter, 15 NT-arter och 17 signalarter.
EN (endangered) = starkt hotad
VU (vulnerable) = sårbar
NT (near threatened) = nära hotad
Signalarter = arter som fungerar som indikatorer på områden med höga naturvärden.
Det är mycket viktigt att dessa arters habitat skyddas, så att de inte fortsätter att minska, för att så småningom dö ut.
Raggtaggsvamp, Hydnellum mirabile, är klassad som EN. Det är en sällsynt art med snäva miljökrav, växer i äldre barrskog, helst ängsgranskog på rikare mark. Dess växtplatser skattas till ca 200 i Sverige och det är stordelen av de fynd som är kända i hela världen. Därför har vi ett nationellt ansvar för arten. Det beräknas att arten kommer att minska med 50 % inom 50 år. Globalt rödlistad.
Det verkar som om myggorna blev väldigt försenade med kläckningen, men sedan de enorma regnvädren startat, blev myggplågan intensiv.
– Det här är sällsynt, sa Alf Pallin när han bad att få lite myggmedel.
– Jag använder aldrig det, påstod han. Men nu fick till och med han ge sig.
Violettrandad spindling, Cortinarius pseudoglaucopus, klassas som VU. Den växer med tall på kalkrik mark främst i skogar påverkade av plockhuggning och/eller skogsbete. Totala populationen i landet är liten och bedöms ha minskat och fortsatt att minska bl.a. genom slutavverkning och upphört skogsbete. Man räknar med att den bara finns på ca 200 lokaler i landet och minskningstakten bedöms till 30 % inom 50 år.
Persiljespindling, Cortinarius sulfurinus, klassas som NT, växer i ängsgranskog och kalktallskog. Arten bedöms ha minskat och har fortsatt att minska p.g.a. slutavverkningar. Den uppges kunna minska med 15 % inom 50 år.
Just nu finns en stor del av det här området angivet som nyckelbiotop på Skogsstyrelsens hemsida.
Stor betydelse
I en sådan här fin skog hittar man förstås också många matsvampar. Vi har plockat kantareller, trattkantareller, svart trumpetsvamp, blek taggsvamp och många andra matsvampar. Det är en fröjd att kunna besöka en så underbar skog. Förutom att man kan hitta sällsynta svampar och vanliga svampar, för både mat och färgning, har den här skogen stor betydelse för alla sorters naturupplevelser. Vi fick till och med påhälsning av en sparvuggla vid ett av våra besök.
Grangråticka, Boletopsis leucomelaena, klassas som VU, växer med gran i äldre granskog, helst ängsgranskog. Förekommer i plockhuggna skogar men försvinner vid kalavverkning. Beräknas minska med 30 % inom 50 år.
Att skogarna just denna höst har visat en sådan mångfald, med många arter som man sällan ser, har gjort det till högtidsstunder att tillbringa så många timmar i Axmarskogen. Nu håller vi tummarna för att nästa säsong blir lika lyckad så att vi kan fylla på artfynden och att just den här nyckelbiotopen får fortsätta att utvecklas, och att den inte avverkas.
Koralltaggsvamp, Hericium coralloides, klassas som NT. Trivs i äldre kultur- och naturskogsartade skogar med äldre lövträd. Minskningstakten beräknas till 15 % inom 20 år.
Kandelabersvamp, Artomyces pyxidatus, klassas som NT.
Skarp droggtaggsvamp, Hydnellum peckii, är en art som signalerar höga naturvärden.
Orange taggsvamp, Hydnellum aurantiacum, klassas som NT. Den kan växa med både gran och tall i olika typer av äldre barrskogar. Arten har minskat och fortsätter att minska bl.a. på grund av slutavverkning. Minskningstakten bedöms till 15 % inom 50 år.
Sotriska, Lactarius lignyotus, räknas som signalart som kan indikera höga naturvärden.
Fakta om arterna har jag hämtat från Artdatabankens Artfakta och där det förstås finns mycket mer information om arterna.
Anita Östlund tog initiativ till en gemensam svamputställning på Svampens dag 3 september
Förutom Anita som är från Bergvik var det Alf Pallin från Söderhamn och jag från Bollnäs. Allmänheten bjöds in till Bergviks Industrimuseum i Söderhamns kommun där utställningen hölls. En strid ström av människor kom och många passade på att gå Anitas trevliga tipsrunda. Flera hade egna svampar med sig för att bara visa upp eller för att få dem artbestämda.
Tre svampkonsulenter i Hälsingland hade utställning på Bergviks Industrimuseum.
Moas Café, som inryms i samma lokal, hade flera olika bakverk med svampmotiv till försäljning.
Det var ett genomgående svamptema på bakverken från Moas Café.
Dagen innan utställningen saknades fortfarande två viktiga arter, vit flugsvamp och toppig giftspindling, men Alf fixade förtjänstfullt flera exemplar i sista minuten.
Förutom det stora utställningsbordet fanns en liten hörna med färgsvampar och svampfärgade alster.
Det är alltid lika roligt att visa hur många underbara färger man kan få från svampar.
Besökarna var riktigt nöjda och det var vi tre svampkonsulenter också. Det blev en riktigt trevlig dag.